Nu blomstrat marken vit och skär,
all jorden sig med vällust klär
i söta sommakläder.
Den svarta mull vi nyligt såg
hur den ångst och mörker låg
oss nu med fägring gläder.
De fagra berg och kullar små
som killingar tillhopa stå
dem ljuva dofter söva.
Men hög välvs skyn kring fur och lind
och friska moln i ljummig vind
de ljusa segel pröva.
Nu blomstre ock min själ och kropp!
Du blod påskynda fort ditt lopp
att hjärtats djup upphinna.
Mitt bröst sväll högt som rymdens rum
när kvällen ligger vid och ljum
inunder moln som brinna.
Pär Lagerkvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar