förflutet

har sånt oflyt just nu. tecken bara trillar över mig hela tiden och himlen är grå. undergång. känns fel i hela kroppen.
började med en försvunnen telefon. ringde men inget svar. ligger väl hemma hos någon som tyckt att den hade fina repor. sen blev vi utelåsta från vår väns slutföreställning. på kvällen missade jag bussen, på den satt en gammal klassis jag inte ville träffa. vänta på bp en halvtimme, obeskrivligt deppigt. på vägen hem såg jag två andra gamla kristoffermänniskor, gömde mig. va barnvakt åt M&M och lekte med vatten och lagade pasta med veggiekorv. råkade glömma skriva upp jobbtid så alla kolleger blev rädda att det hänt något. kul ledighet liksom.

"- isa vad kostade dina glasögon?
- 30 kronor, de var billiga
- mammas kostade 3 kronor
- oj det var riktigt billigt
- nä för mamma var de jättedyra"

- Malte

flyttar imorgon -> götgatan -> bättre tider

ps. ni behöver inte tycka synd om mig. att jag fläker ut mig här har bara med brist på sällskap att göra. som karlsson: det är väl en världslig sak. så länge det inte är själsligt ska man va gla. ds.