Funderingar om äldre män

Något med äldre män skrämmer mig.
Mitt hår klipptes av en äldre man. Jag satt nervöst och försökte le utan vara allt för inbjudande. Efter klippningen luktade jag mansparfym. Det var så äckligt att jag genast tvättade håret. Tyvärr försvann inte den enträgna lukten utan jag tvingades parfymera mitt hår för att inte lukta äldre man. Det luktade så äckligt.
Igår skulle jag dansa pardans. Det var så många äldre män att jag inte vågade dansa. Kände liksom inte för att stå och fnittra framför en äldre svettig man. Det kan ju så här i efterhand kännas som ett rätt så larvigt sätt att känna inför dansanta herrar. Det kändes bara så äckligt att deras händer skulle röra mig.
Jag tror att jag översexualiserar äldre män och ser dem som rovdjur. Jag tror att jag borde avsexualisera äldre män. Tyvärr är jag nog illa däran av att ha sett äldre män som tror sig kunna jaga vad helst de behagar. Exemplifierat av den äldre mannen i min klass (+70)som jag tyckt haft ett otäckt uppsåt och som jag sedan fick veta gjort närmanden på en 45 år yngre kvinna i klassen. I sådana lägen känns det ju svårt att avsexualisera hans överlägsna blickar.
Samtidigt som dessa rovdjur huserar finns det ju ädre män som inte på något vis ser yngre människor som jakttrofeer. Vilket öde det måste vara att ständigt bli misstänkt av sådana som jag.

Utan att förringa de äckliga äldre männens förehavanden ska jag härmed försöka att nyansera mina fördomsfulla uppfattningar.

punkt. slut.