hej hemlös/happy monday

jag längtar tills dagen inträffar då jag får ett eget hem som är MITT och ingen annans. där jag får ha alla mina saker och slippa titta på resväskan och tänka jaha snart är det dags igen. det är okej mellan gångerna men när gången kommer blir jag åter galen. slängde upp alla kläderna på sängen och bah nähä det här kommer inte gå, inte en chans. å sen bah jaha jag måste lägga lite under sängen i sollentuna imorgon. å sen tänkte jag att nomad har sin charm men också sina baksidor. vill aldrig mera vara tjugo igen. ser fram emot ålderdomen.

*vilsentjej90medalldelesförmycketägodelarförsittegetbästa*

jah eh typ så. nu ska jag fortsätta sucka och vika och packa och fejja sen jobba

*gemiglördag*

fredagsdis

Horfandi, þegjandi, tala við, skríðandi
Dreymandi, strjúka af, koma við ekki má
Mála á líkama, spilað á renglandi
Hlaupandi! Leikandi!

längtar till reykjavik så det nästan gör ont. nu snart ge mig oktober

P.Lagerkvist/ur Motiv

O blod!

Såsom en liljas andakt när det lider mot aftonen och rymden kallnar inunder himlens immiga glas, så är vår andakt då vi tänka på dig, o Blod.

etc.

Böner till Gud

Min bön är inga smekande ord. Min bön är inga högt lyftande händer. Min bön är ett vrål som dräglas ur min mun.

Motiv från en småstad

I lyktskenet hittar pojken där slaktarbondarna stått seniga köttslamsor bland soporn. Och i lyktskenet sätter han sig ner och äter dem ur händernas gropiga handlfator.

visuella hjälpmedel

det är bara det att jag drömmer så mycket och är upptagen om dagarna, nätterna, kvällarna etc.

The sea is my best friend, we're always crying

but if you want me, I won't be so alone



Havet är min bästa vän, vi gråter alltid

The nights has strange moonlight
Its so confusing


Idag är en glad dag!!

dagen då ångorna låg tunga över våra huvuden

dystopiska masker i dystopisk miljö. grannen har löpt amok med sprayfärg utanför vår dörr. vit ånga sprider sig i det vita huset. vi ser rosa tomtar och glada figurer. huvudet snurrar och yrsel tar över. dont try this at home.

Vemodig afton

Rädd för att förvandlas till en stålindivid.
Rädd för att förlora medmänskligheten.

Det är så lätt att använda stora ord. Det är så svårt att låta de stora orden leva i den lilla miljön. Det är lättare att se den stora gruppen än att se den lilla individen.

Jag ska kämpa för att vara god. Går det att vara en god människa?