...

Ibland när jag tittar ut för staden får jag en otäck känsla av att vi egentligen inte vet vad vi ställer till med. Vi äter kemikalier och fåglar i bur. Målar ansiktena med döda djur och smörjer in oss med råolja. Bygger hus som skymmer solen och täcker marken med sten och olja. Och högt upp i luften bygger vi master som sänder ut osynliga strålar.

Vi kommer allt längre bort från cyklerna.

Det är så mycket lättare att leva i ovisshet än att känna. Det är bara det att ibland går det inte att trycka bort känslan.