hej hemlös/happy monday

jag längtar tills dagen inträffar då jag får ett eget hem som är MITT och ingen annans. där jag får ha alla mina saker och slippa titta på resväskan och tänka jaha snart är det dags igen. det är okej mellan gångerna men när gången kommer blir jag åter galen. slängde upp alla kläderna på sängen och bah nähä det här kommer inte gå, inte en chans. å sen bah jaha jag måste lägga lite under sängen i sollentuna imorgon. å sen tänkte jag att nomad har sin charm men också sina baksidor. vill aldrig mera vara tjugo igen. ser fram emot ålderdomen.

*vilsentjej90medalldelesförmycketägodelarförsittegetbästa*

jah eh typ så. nu ska jag fortsätta sucka och vika och packa och fejja sen jobba

*gemiglördag*

fredagsdis

Horfandi, þegjandi, tala við, skríðandi
Dreymandi, strjúka af, koma við ekki má
Mála á líkama, spilað á renglandi
Hlaupandi! Leikandi!

längtar till reykjavik så det nästan gör ont. nu snart ge mig oktober

P.Lagerkvist/ur Motiv

O blod!

Såsom en liljas andakt när det lider mot aftonen och rymden kallnar inunder himlens immiga glas, så är vår andakt då vi tänka på dig, o Blod.

etc.

Böner till Gud

Min bön är inga smekande ord. Min bön är inga högt lyftande händer. Min bön är ett vrål som dräglas ur min mun.

Motiv från en småstad

I lyktskenet hittar pojken där slaktarbondarna stått seniga köttslamsor bland soporn. Och i lyktskenet sätter han sig ner och äter dem ur händernas gropiga handlfator.

visuella hjälpmedel

det är bara det att jag drömmer så mycket och är upptagen om dagarna, nätterna, kvällarna etc.

The sea is my best friend, we're always crying

but if you want me, I won't be so alone



Havet är min bästa vän, vi gråter alltid

The nights has strange moonlight
Its so confusing


Idag är en glad dag!!

dagen då ångorna låg tunga över våra huvuden

dystopiska masker i dystopisk miljö. grannen har löpt amok med sprayfärg utanför vår dörr. vit ånga sprider sig i det vita huset. vi ser rosa tomtar och glada figurer. huvudet snurrar och yrsel tar över. dont try this at home.

Vemodig afton

Rädd för att förvandlas till en stålindivid.
Rädd för att förlora medmänskligheten.

Det är så lätt att använda stora ord. Det är så svårt att låta de stora orden leva i den lilla miljön. Det är lättare att se den stora gruppen än att se den lilla individen.

Jag ska kämpa för att vara god. Går det att vara en god människa?

Good Day Today.

sökes: fint permanent hus i kulturmiljö

Jag vill ha en bostad. En trevlig lägenhet i Hornstull eller En fin lägenhet i fristående hus eller En central 2:a vid Norrmalm eller En fantastisk våning i gamla stan eller En fräsch 3:a i Bredäng.

Allt är ok för mig.

Vi ville ju bara urbanisera oss.



Och jag dör en sakta augustidöd

som små elektriska strålar drar ilskan runt i min kropp. vill förinta smulorna på golvet, smutstvätten och de där jävla återvinningstidningarna som spränger påsen och ramlar ut över hela golvet. sprängs bit för bit inifrån av denna vrede.

när de kalla blixtarna når den vita valen, slutar den vita valen att sjunga.

när de glasklara skärvorna tränger in i den vita valens hjärta, tystar den vita valen helt.

Det djupa havet är rött och den vita valen sjunger aldrig mer.

och så denna jävla prestationsångest över allt och inget!

En upplyst despot / Tusen kaffepauser / Använd mig

Det är någonting terapeutiskt i ord som går lodrätt och vågrätt. Koldioxidförgiftning. Om man bara andas syresätts man för "Andning syftar till den process där högre organismer inhämtar syrgas (O2) och avger koldioxid (CO2) till omvärldens luft eller vatten, vilket sker med hjälp av ett speciellt andningsorgan (lungorna). Utan lungor skulle endast kroppens allra mest ytliga celler kunna försörjas med syrgas och avge koldioxid" (Andningen). Nu överlever jag. Ni förstår inte hur svårt det varit. Jag måste ha mening, annars blir jag förvirrad. Och jag avskyr förvirringen.
En ful skiss för en sämre framtid. Ett vettigt tidsfördriv. Tills att syftet blir tydligare.

Mitt sinne är så ostimmulerat, ovetande, oengagerat och oroligt. Jag känner mig oanvänd och outbildad. Jag vill bildas, jag vill läsa och skriva igen. Och inte räkna allt för mycket. Så att ni kan använda mig.

regntunga skyar

rensar. hemma. skåne var blött, regnigt och blåsigt. vidare lyssnar jag mest på:



och

Coola brudar

Örebrooonx / en behändig lagom stor hund

Imorgon åker jag t-bax till Stockholm, jag har vilat och ätit kräftor och räkor, jävligt gott vare. Vidare har jag strosat runt och kontrollerat att saker inte har förändrats. I sådana fall hade jag skrivit ett brev till landshövdingen. Men det behövde jag inte, det var dock på gränsen med Våghustorget... Så jag får se, kanske blir det ett brev trots allt, jag har inte bestämt mig ännu.

Nu ska jag och Truls sova. Jag köpte ett tuggben till honom idag, för att få honom att tycka lite mer om mig än om mamma. När han hörde att hon kom genom grinden lämnade han benet och mig och sprang, lycklig som en valp, henne till mötes. Lämnandes mig trumpen ensam kvar med ett äckligt blött jävla ben. Ingenting slår henne. Jag måste klura på den där.

Han tror han får sova här inatt... mä aldrig

jag har ångest. vinterångest. jag ser den sakta komma krypande. sveper långsamt över landet. kylan. och mörkret. jag känner hur vintern river i brösten och skär i skelettet. jag känner skräck!! let it be summer al the time.

käkar fryspizza och dricker cola i sängen. hej sunk typ!

De nyktra orden: jag är en onyttig männska

Jag är en onyttig människa. Jag kan inte se någon särskild mening med mitt liv. Jag läser mycket och jag tycker om att vara ensam. Jag tycker om att vara med er också. Och jag tycker om fårglarna och ljudet av regn.

Mamma säger att det är en konst att hitta böcker med. Hon säger att det iallafall gör en trollkonstnär.